Förloraren

I höstas slog jag och min kollega Johanna vad om hur många individer det skulle finnas i hennes gravar från Ny Varberg. Packningen av skelettmaterial på museer och magasin kan bidra till många intressanta blandningar ibland, tyvärr påverkar detta resultaten många gånger på ett negativt sätt. Den som förlora skulle i alla fall bjuda den andre på lunch.

Jag förlorade...
Så idag blev det lunch ute, helt klart värt det dock.
Det gör vi nog om.

Dela med sig

När man som Osteolog får chansen att vara vid en institution med sitt egna forskningsprojekt får man även möjligheten att dela med sig av sina kunskaper.  Jag har under studietiden valt att specialisera mig på framförallt forntida brandgravar, alltså brända ben. Analyser av detta material är starkt förknippat med stora svårigheter för Osteologen. Skeletten är starkt fragmenterade och eldens inverkan på benen är omfattande på många sätt. Under mina uppsatsarbeten har jag analyserat ett mindre antal brandgravar ur olika skelettmaterial. I de enskilda gravarna har karaktärer som ger en uppfattning om individens kön och ålder vart väldigt få. Därför har jag valt att inte säga att individen är kvinna eller man. Men med chansen att nu studera ett helt gravfält, en population, kan detta nu göras i en annan utsträckning. Denna gång kan jämförelser mellan individerna göras och hela populationen studeras som en enhet.

De stora svårigheterna med bedömningarna manar till en utveckling av de metoder osteologen använder sig utav. Detta har jag tagit till mig, och har därför gjort en del undersökningar och kommit fram till olika saker som jag nu kan arbeta vidare med. En metodutveckling kommer dock att ta lång tid att göra och stora mängder ben kommer att behöva analyseras. Så under den tid jag som verksam får möjligheten att undersöka olika brandgravsmaterial får informationen sakta samlas in. 

Om just mina undersökningar och det jag kommit fram till så här långt har jag idag föreläst om. Det var blivande Fil.Kand. i Osteologi och arkeologer som studerar Osteologins grunder som närvarade. Klart det var nervöst men när man är säker på sin sak finner man snart orden. 

Det finns en sorts överhängande skyldighet inom vetenskapen att faktiskt dela med sig av den kunskap man vunnit. Det är på detta sätt driver man forskningen framåt och jag känner nu att jag tagit detta ansvar. En metodövning med studenterna väntar i eftermiddag, och fler föreläsningar i vår, det ska bli kul. 

Här kommer lite bilder från denna gång. 

Sammanfattning av det kommande projektet

Nytt år och rivstart såklart för det kommande projektet. Idag har jag knåpat ihop en sammanställning av vad som blivit och vad som ska göras i projektet till stiftelsen. Här följer information om projektet om brandgravarna i Skogome.

Liv och död i det förromerska Skogome, Bohuslän

Det osteologiska forskningsprojektet omfattar ett bränt skelettmaterial från ett gravfält i Skogome, Säve socken i Bohuslän.  Gravarna som daterats genom arkeologiska fynd är från den förromerska järnåldern (500 f.Kr.- år 0). Antalet gravar uppkommer till ca 30 och de är alla brandgravar. Gravfältet påträffades år 1906 när den nya Bohusbanan skulle anläggas. I tidskriften ”Hvar 8 Dag” kan man den 26 augusti 1906 läsa en kort artikel om fyndet med rubriken ”intressant fynd af tidiga järnåldersgrafvar”. Artikeln är skriven av Fredrik Nordin som ansvarade för utgrävningen och i den framgår att man redan en tid innan Nordin anlänt till platsen stött på ”ett slags forntida grafar”  i den översta myllan. Om Skogome gravfälts faktiska utsträckning finns det inga tydliga uppgifter kring, men det framkommer att omkring ett trettiotal gravar eller lämningar efter sådana påträffats. 23 brandgravar grävdes fram intakta, men vid en genomsökning av den redan bortschaktad jorden påträffades ytterligare ett tiotal gravrester av brända ben och lerkärl. Tiden efter utgrävningen ska även arbetsbefälet vid Bohusbanan sänt in ytterligare två urnor innehållande brända ben, en större samling hopblandade lerkärlsbitar och brända ben (Fornvännen 1906). En grov beräkning av antalet brandgravar kan göras till omkring 30 men möjligen kan det ha varit ännu fler.   De svartvita fotografierna är ur artikeln nämnd ovan och visar hur det såg ut vid utgrävningstillfället. Den första visar grusbanken där gravarna påträffades överst på banken. De sista bilderna längre bak i texten visar en grav innan upptagningen och benen ur en av gravarna under tidigare analystillfälle.  

                                
Under hösten 2011 påträffade jag dessa gravar och valde att analysera ett mindre antal inför min Magisterexamen i Osteologi vid Högskolan på Gotland. Brandgravar innebär stor problematik för osteologen genom den stora fragmenteringen vilket gör analyserna och resultaten osäkra. Vid analysen av de övriga gravarna kan en del av denna osäkerhet reduceras genom jämförelser inom skelettmaterialet och mellan individerna.          
Under den första analysen kunde i tio gravar utrönas 11 enskilda individer. En av gravarna var alltså dubbel med två gravlagda individer, kanske förekommer detta även bland de ännu inte analyserade gravarna. Vissa indikationer om att det kan röra sig om två vuxna kvinnor finns, kanske kan detta fastställas längre fram under projektet. Könsbedömningarna av individerna förblir osäkra ännu en tid men åldersbedömningarna av de 11 individerna visade varierande åldersgrupper varav alla var vuxna utom en individ som bedömdes till en ålder om 7-11 år.  Genom fortsatta studier och analyser kan både nya och gamla frågor besvaras. Men ett omfattande arbete kan även lyfta fram platsens historia och uppmärksamma Säve liksom Hisingen och Bohuslän under en period som annars kan vara svår att nå. Men att även värna om platsen och dess historia genom att informera och lyfta fram den kan skapa nyfikenhet och intresse för området även i framtiden. 

Skogome gravfält idag

Syftet med forskningsprojektet är att plocka upp tråden där jag lämnade den och skapa en helhets bild av individerna, perioden men också platsen. Den osteologiska analysen innefattar identifiering av benfragmenten, könsbedömning, åldersbedömning men också i förekommande fall studier av tandhälsa, muskelaktivitet och identifieringar av skeletala förändringar så som förslitningar i ryggens kotor eller trauman av olika slag. Ännu ett fokus med arbetet är brandgravskicket och hur detta uttrycks i den förhistoriska människans föreställningsvärld. I förlängningen är tanken också att detta projekt ska bli en del i ett större vetenskapligt projekt i framtiden där andra samtida brandgravfält ska ingå.  

Resultaten ska resultera i en rapport men även i ett mer omfattande arbete för publicering. Målet med publikationen kommer vara att informera allmänheten såväl som sakkunniga om det vetenskapliga värdet och kunskapen som materialet har kunnat bidra med och kommer tillgängliggöras för intresserade.
Projektet som genom stiftelsen nu blivit möjligt att genomföra beräknas slutföras under våren och sommaren. 

// Emelie

E